Sunday 6 May 2012
Goodnight sweetheart yes it's time to go
Vi har tillbringat eftermiddagen hos vänner som ska flytta till London. I Bryssel säger man inte flytta, man säger relocate, för det är bara en enda lång förflyttning, livet. Jag trodde jag hårdnat efter alla dessa år men den här gången grät jag redan när jag läste inbjudan till avskedsdrinken. Det har ett pris att bo i en stad där vänskap uppstår på ett ögonblick, där man inte väntar med umgänget. Intensivt, berikande, dynamiskt, spännande och ack så inspirerande. Men intensiteten förvandlas snabbt till en statusrad på Facebook när flyttlassen går. Det skapas små hål av saknad i hjärtat varje gång det händer. Trygghet blir tomhet. Om och om igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Ja du... Känner igen det där, vänner kommer och går hela tiden. Vissa består via mail och bloggar och blir vänner för evigt, andra försvinner bort för evigt. Jag brukar försöka se det som att vi hade nytta av varandra där och då och sedan är det någon annans tur.
Ja men visst är det så! Jag har flyttat 19 gånger (är 34 år) och vad jag har hittat och förlorat vänner. Det är så intressant, hela fenomenet. Att flytta och sedan vara den som stannar. I USA ville jag så gärna stanna, här vill jag kanske gärna vara den som snart får flytta. Så JÄVLA svårt att finna nya vänner här.. måste jag medge. Jag är expert på bekantskap, men jävlarihavet, här går det icke! Så, me, myself and I live happily ever after;) hahaha! Älskar det också på någevis, I guess. Har ett par guldkorn... men inte mer. Jag tror alla vi Expats har det ganska lika.
KRAMAR!!!!
Post a Comment