Bonne fete maman!

Idag är det mors dag i Bryssel. Vi firade med ära-vare-Gud-i-höjden-denna-har-jag-gjort-i-slöjden-presenter och rostat bröd i sängen i morse. Sedan tog vi cyklarna till Bois de la Cambre och endast engelsmannen höll humöret uppe. Trots solsken! Men det gjorde ingenting, för på eftermiddagen fick jag mig en tupplur medan middagen förbereddes och nu sitter jag i soffan medan barnen nattas, så om nu bara mitt champagneglas fylls på snart kan denna klassas som en perfekt dag. Bonne fete maman!

Goodnight sweetheart yes it's time to go

Vi har tillbringat eftermiddagen hos vänner som ska flytta till London. I Bryssel säger man inte flytta, man säger relocate, för det är bara en enda lång förflyttning, livet. Jag trodde jag hårdnat efter alla dessa år men den här gången grät jag redan när jag läste inbjudan till avskedsdrinken. Det har ett pris att bo i en stad där vänskap uppstår på ett ögonblick, där man inte väntar med umgänget. Intensivt, berikande, dynamiskt, spännande och ack så inspirerande. Men intensiteten förvandlas snabbt till en statusrad på Facebook när flyttlassen går. Det skapas små hål av saknad i hjärtat varje gång det händer. Trygghet blir tomhet. Om och om igen.