Jag ville skriva, jag ville dela med mig, jag ville undra och jag ville fråga. Men istället ska jag gå och lägga mig med Tony Blair, läsa några rader och somna tidigt.
I några nätter har vi fått oväntat besök av Lilla A. Hon har tidigare inte vågat lämna sin säng när hon vaknat på natten utan snällt somnat om efter några arma försök till uppmärksamhet. Nu sviker inte det treåriga modet, istället tassar hon in till oss med ett stort nyvaket leende på läpparna och klättrar förnöjt upp i vår säng. Jag vet att jag inte får, men jag har varken mage eller energi att visa henne tillbaka till hennes egen säng. Det händer att vi efter ett tag även får sällskap av Stora V som klämmer sig ned emellan oss. Också ligger vi där alla fyra. Vanligtvis sover de tre, och jag ligger vaken och lyssnar på diverse andetag, oroar mig för än det ena, än det andra, väntar på att sömnen ska besegra klockan så att jag inte är så där olidligt trött som en mamma inte bör vara när mobilerna talar om för oss att vi måsta gå upp och möta en ny dag.
Det är därför jag går till sängs med Tony Blair nu. God natt. Sweet dreams.
1 comment:
Awake is the new dead. Gud, vad det är tröttsamt (i dubbel bemärkelse) att vara vaken när alla andra sover.
Post a Comment