Hycklar inte svenskarna nu? Är inte stämningen efter valet lite väl smörig? Det är alldeles väldigt politiskt korrekt att ta avstånd från Sverigedemokraterna, att gå ut och visa sin avsky på Sergels torg och att skämmas för, och till och med hänga ut de imbecilla, de där jävla skåningarna som röstade fel.
Men, ärligt talat. Hur många av alla stockholmare som gick man ur huse häromdagen för att delta i demonstrationen, har satt sin fot i Rinkeby? Hur många har bjudit hem en andra generationens invandrare på smörstekta kantareller och nygräddat surdegsbröd? Hur många har anställt en Khalif istället för en Andersson? Hur många har jublat över mångkulturen på ungarnas dagis?
Någon? Svenskar är de mest vardagsrasistiska folk som finns. Vi vet det. Inget folk är så uniformt som det svenska, ingenstans är det så fult att sticka ut och vara annorlunda. Ingen stad är så öppet segregerad som Stockholm. Ingenstans är det så svårt för ickesvenskar att smälta in.
Men så kom äntligen ett tillfälle att visa att svensken är bättre än dansken, att vi är ett humant och öppet folk och att vi inte rör våran kompis, Vi rör inte våran kompis, trots att ett farligt och hatiskt parti med rötter i nynazismen faktiskt röstades in i Riksdagen utan minsta mediaexponering, utan hållbara argument och utan en sympatisk ledare. Är det verkligen läge att släta över ett sådant uppenbart valresultat?
Det är fint att demonstrera mot främlingsfientlighet, men det är också fult, för svensken hycklar.
När ska du se dig själv i vitögat, svensk? När ska du konfrontera dina fördomar och sluta vara så rättskaffens? När ska du släppa de verkliga människorna in på livet? När ska du se omvärlden för vad den är, träda ur Brommas komfortzon och erkänna dina rädslor? Ska du någonsin praktisera det där som du så gärna demonstrerar för?
