Hallonens tid

Det är hallonens tid. Tänk vad lite bär kan göra mig lycklig i hjärtat efter en ihärdig vår. Snart är det sommarlov, något som denna utarbetade utlandssvenska inte så mycket ser fram emot som fruktar. 10 veckor. En engelsman som jobbar, en parvel som vill gå innan hon kan krypa, två lite större och om möjligt mer rastlösa barn, en lägenhet utan vare sig terass eller trädgård, ett övergivet Bryssel och frånvarande vänner. Undrar om hallonvodka är gott...

Thank god for Gaudron

Igår sken solen. Det kan låta som en självklarhet men i Bryssel är solstrålar en hårdvara, en riktig raritet som gör att man (jag?) beter sig aningen stressad om himlen ter sig blå på morgonkvisten. Det ska promeneras, planteras, tvättas fönster och drickas vin på Gaudron förstås. Och till det tog jag en sallad. Tack kära S för sällskapet. Och snart har du flyttat hem till Sverige.

Jag kryper till korset

Ja, sakta kryper jag till korset. Det är väl dags att börja söka jobb. Snart. När det rätta kommer. Kommer? Hur gick det till när jag senast fick ett jobb? Jag letar i annonserna. Jag hittar två som matchar mitt CV och känner att något som nästan glömts väcks inom mig. En liten låga som inte fått syre på länge. Men redan när det är dags att skriva cover letter fladdrar lågan till och blir svag igen. Jag tänker, att om jag går in på organisationens hemsida och kollar in teamet så blir det nog bättre. En chef, fyra direktörer, en account manager (min tjänst) och en sekreterare. Chefen? Man. Direktör ett, två, tre och fyra? Män. Account manager? Kvinna. Sekreteraren? Kvinna. Tänk hur avslöjande en företagskultur kan vara. Och hur lätt det är för en låga att släckas.