On top to the top

Dear Milou,

Thank you for the interest you have shown in being recruited in a Cabinet. We invite you to register your application on the EU CV online page, this being the fastest and most effective way of bringing your CV to the attention of Heads of Cabinet of the future Commission. They will contact you directly in case of interest.

Tala bara om för mig vem jag ska ligga med.

Ut i kylan

Det är kallt ute. Det är så där vidrigt fuktigt som det bara kan vara i Bryssel i januari. Men jag trotsar och promenerar hem ikväll. Det har jag bestämt.

Generationsklyftor

När jag var 16 år och på språkresa i England fejkade jag ett ID-kort så att jag kunde gå på puben och dricka vodka tonics med 25-åriga killar. Jag övertalade mamma att spendera nyår i London fyra år i rad. Under studentskivetiden tog vi aldrig sista pendeln hem på kvällen utan alltid den första morgonen efter. Jag har frågat mamma hur hon vågade släppa mig fri på det viset. Jag var trots allt ett väldigt naivt och väldigt nyfiket barn. Mamma har svarat att det var mycket enkelt. Hon litade på mig.

Vi pratar ofta om den här tiden och drar en suck av lättnad att ingenting hände, att jag faktiskt tog mig välbevarad ur tonåren (och årtiondet som följde!). Mitt hjärta krossades några gånger, jag missade några pendeltåg och en och annan buss, jag satt på Strömkajen till gryningen när jag inte hade råd med taxin till efterfesten, men jag gick hel ur det.

Hur blir det när A blir tonåring kan man undra? Jag vill nog bara låsa in henne så att hon aldrig kan hitta på något bus, aldrig fejka ett ID-kort, aldrig dricka vodka tonics med oborstade engelsmän på puben. Det är svårt att föreställa sig att jag faktiskt tillhör en annan generation än mina barn. Att deras samhälle ser annorlunda ut än mitt och att deras problem skiljer sig från mina. Att jag inte kommer att ha förmågan att alltid förstå dem, att vi inte kommer att tala samma språk. Jag tror mina barn kommer att kritisera oss för att vi skaffade dem så sent. Att vi har berövat dem tillgången till deras mor- och farföräldrar. Vad kan jag svara på den kritiken? Mamma och pappa ville vara tonåringar så länge som det bara var möjligt, gumman. Det måste du förstå.

Scrapbook findings

Konsten att bryta en trend eller två

Av olika anledningar blev jag ombedd att vila i ungefär ett år. Det har inneburit att jag mer än gärna undvikit allt vad fysisk aktivitet heter och skyllt på doctor's order. Nu har krafterna återvänt och jag har vilat klart. Jag har gått upp 7 kg sedan mitt bröllop för fyra månader sedan och jag har insett att det är dags att ta sig i den där berömda kragen innan det verkligen är för sent.

Men det är lättare sagt än gjort att vända trenden. Jag måste helt enkelt ge mig ut i spåret igen, även om det är motigt och kommer att göra extremt ont. Jag längtar efter stunden efteråt, när springturen ger energi och långpromenaden piggar upp. Det var så längesedan jag hade den känslan. Jag har sakta men säkert börjat återupptäcka och återuppväcka min kropp och mina stackars förtvinade muskler.

Jag försöker att promenera hem från jobbet till exempel. Det är en 50 minuters promenad, alldeles lagom för att producera lite endorfiner på kvällen. Jag har också upptäckt WiiFit, vardagsrummets babygym. Ni som tränar under normala omständigheter skrattar åt det här, men jag måste säga att de där minimala yogaövningarna på några minuter i taget har hjälpt mig upp ur soffan, där jag legat och småfrusit under en yllefilt sedan kylan slog till. Det är en stor framgång.

Jag har också tagit steget att sluta dricka vin under veckorna. Det kan låta enkelt, men när jag upptäckte att jul och nyårsledigheten faktiskt blev en nödvändig paus från mitt vardagliga alkoholintag insåg jag att något måste göras. På väg mot ett friskare liv? Vare sig jag vill eller inte måste det i alla fall ske en förändring.

Jag återkommer om några veckor och berättar hur det går. Om det går.

I nöd och lust

"I could quit my job and we could spend more time together."

Jag tittar på engelsmannen som om han skämtar och säger panikslaget: "Hur skulle det gå? We have never spent time together!"

Det var dagens sanning.

The thing around your neck

Chimamanda Ngozi Adichie skriver i The Thing Around Your Neck:

"You wanted to write because you had stories to tell. You wanted to write about the surprising openness of people in America, how eagerly they told you about their mother fighting cancer, about their sister-in-law's preemie, the kinds of things that one should hide or should reveal only to the family members who wished them well. You wanted to write about the way people left so much food on their plates and crumpled a few dollar bills down, as though it was an offering, expiation for the wasted food. You wanted to write about the child who started to cry and pull at her blond hair and push the menus off the table and instead of the parents making her shut up, they pleaded with her, a child of perhaps five years old, and then they all got up and left. You wanted to write about rich people who wore shabby clothes and tattered sneakers, who looked like the night watchmen in front of the large compounds in Lagos. You wanted to write that rich Americans were thin and poor Americans were fat and that many did not have a big house and a big car. You still were not sure about the guns, though, because they might have them inside their pockets."

Läs den.