Vi ska gifta oss. Ja, det har vi vetat länge nu, men vi får liksom aldrig till det. Det beror förstås på en rad orsaker, en av dem är att vi vill lite olika saker kring ceremonin, men vi ska nog enas om det också. För lite inspiration sprang jag ned till Place Louise igår efter jobbet. Jag ska inte gifta mig i vitt. Jag är ju inte direkt någon oskuld med våra två barn (trots att min mamma fortfarande lever i förnekelse och antagligen tror att de båda kom till med jungfrufödsel), så jag tänkte att det kunde få bli en liten Chanel istället. MEN...
Den här (ovan) passade bättre till en begravning, kom vi fram till, jag och den vackert svala säljaren. Jag hade ballerinas och mascaran under ögat, efter att ha suttit igenom tio presentationer under dagen. Anyway, mycket vacker och så Chanel, men den är för tung, jag kände mig som en statist i Fanny och Alexander!
Den här (nedan) ser verkligen GRYM ut på en modell, men på en utarbetad utlandssvensk i en mansdominerad värld blev det Häxorna i Eastwick av alltihop. Inte ens säljaren kom på något bra att säga, trots det ständiga leendet och provision. Jag fick förresten inte ens champagne... Men kolla nylonstrumporna. 2die4.
Och nu blir man fet av äpplen. Var det någon som inte visste att det finns fruktos i frukt? Det lärde man sig väl redan i sjuan? Det har gått inflation i livsmedelsrapporteringen och slutsatsen blir att man inte kan äta någonting. Det var ju synd (men antagligen det enda sättet att komma i en Chanelklänning).
