Walk in my shoes

För alla er som vill ha höga klackar på jobbet men ändå kunna skynda snyggt mellan möten:

Köp Tod's (http://www.tods.com/) High Heel Pump. Det går inte att vara utan dem. De är oerhört bekväma trots den höga klacken. De är riktigt sexiga trots den klassiska loafern. Dvs en perfekt kombination på kontoret och de är perfekta i Bryssel bland all kullersten. Emellertid har mina sydeuropeiska kollegor påpekat att jag borde ha lägre lackar eftersom jag annars blir längre än dem. Jag är 1,64. Haha. Det säger en del om medellängden på min enhet. Medelåldern ska vi inte tala om, men det är himla kul.

Homesickness at its best

Vad gör man när bästisen skickar ett sådant här SMS:

Har precis gått en 40-minuters promenad med dubbelvagnen, Solsidan runt. Nu sitter jag på bänken vid stranden och andas havsluft och har sommarkänsla medan båda barnen sussar så gott i vagnen. Det enda som stör är en objuden mås som spatserar runt med mallig uppsyn. Fundering: Undrar vilket te jag ska dricka när jag kommer hem... Wish U could join.

Vad gör jag?

Jag lägger mig på köksgolvet, bankar nävarna i golvet och gör klart för engelsmannen att jag kommer att ligga så här tills vi flyttar till Sverige. Eller så tar jag min korg, går ned på marknaden, köper du pain, du fromage, du vin, promenerar hem, säger bonjour till våra piffiga grannar, sätter mig på vår franska balkong och iakttar livet på gatan. En italienare pratar felfri franska med en tysk. De kommenterar att det är årets varmaste dag. Jag småpratar med engelsmannen om Champions League finalen, ropar till sonen att han ska borsta tänderna och leker med dotterns vilda lockar.

Också ser jag fram emot sommaren, då jag och bästisen ska sitta vid stranden, andas havsluft och undra vilket te vi ska dricka när vi kommer hem.

And the beat goes on

Promenaden helar. Avståndet är inte särskilt långt, men det är skönt att avsluta en middag med en kvällspromenad i underbar försommarvärme. Alldeles hemma hör jag någon snarka. Han ligger i porten till en italiensk delikatessbutik. De säljer olivoljor till överpris, pastrami i vacuum och viner från Toscana. Hans snarkningar påminner om min mans, avslappnade, starka, trygga. Välförtjänta. Jag stannar till, gräver i plånboken. Hittar några euro och smyger intill. Han vaknar. Jag sträcker generat fram handen, fylld med mynt. Jag önskar det var sedlar. Han sover på asfalt. Trots hans nyvakna tillstånd säger han "merci Madame" och jag skyndar vidare i sommarmörkret. Önskar att jag gett honom mer. Fantiserar om att gå tillbaka med en sedel av värde. Jag går hem istället. Öppnar datorn, surfar slött, går och lägger mig i Petit Bateau.

Madame. The beat. Goes. On.

Tala är silver

Jag vaknar. Om jag kisar är jag i Cannes. Gatan är tyst som på en söndag. Bara en man spatserar där ute. Han går till bagaren i sommarkostym och doft av tvål. Jag vill tillbaka in i drömmen, havssalt och skum, men den är borta. Huset är tyst. Tyst som om det var söndag mitt i veckan. Tyst som om två morgonpigga barn åkt till farmor.

Idag tar det tid att vakna.

Det är synd om engelsmännen

Det är lite synd om engelsmännen just nu. House of Commons och hela Westminster för den delen skakas av ännu en politisk skandal. Den här gången handlar det inte om sexuella läggningar och bordellbesök som vanligtvis har ett enormt mediavärde i UK. Jag går inte in på varför. Nu har ett stort antal parlamentariker utnyttjat redovisningsystemet och undgått betalning av allt ifrån vinstskatter på husförsäljning till porrfilm på hotellrummet (det senare kräver ett eget inlägg, jag återkommer). Som vår tobleroneaffär ungefär, i lite större omfattning.

Igår blev det klart att talmannen Michael Martin avgår. Han kommer ganska lätt undan med tanke på att inte mindre än sju talmän i Storbritannien blivit halshuggna under åren. Men vad säger detta oss? För bara några månader sedan klev europas regeringar in i de stora bankerna och lovade bot och bättring. Vi drog en suck av lättnad och tänkte i hemlighet att man nog måste reglera kapitalismen trots allt. Vi vill ju inte ha lågkonjunktur och sätta våra renoveringsprojekt på paus! Nu framkommer det att de folkvalda är minst lika uppfinningsrika. Inte för att det kom som någon vidare överraskning, men de som just höjt ett varningens finger mot finansvärldens bonusar och pekat ut den ena efter den andra som levt livet glada dagar, medan småsparare och pensionärer svultit i tysthet, har nu själva blivit upptäckta.

"The days of MPs being judge and jury of their own pay, judge and jury of their own expenses, are over" säger Clegg.

Hear hear.

Är det alltså så, att människan av naturen är girig, att vi älskar att utse syndabockar och att vi är så insnärjda i vår egen dubbelmoral att vi suddat ut varje stackars etisk regel som någonsin existerat? Att alla och en var egentligen måste hållas på mattan, inrättas i leden och systematiseras, vare sig vi förespråkar kapitalism, socialdemokrati eller lite vanligt bondförnuft?

Ja, jag vet inte. Jag kom just.

Down memory lane

När man pratar minnen med sin absolut bästa och äldsta vän kommer de mest absurda situationer fram, som egentligen bara var roligt då och som egentligen ingen annan än vi som var där orkar lyssna på:

• Kommer du ihåg när vi just ätit Big Pack vaniljglass och låg på sängen i ditt rum med huvudena ned, för att våra skratt lät så roliga då, och min glass kom sprutande upp genom näsan i en skrattattack och jag hade huvudvärk en vecka efteråt?
• Kommer du ihåg när vi kom hem efter det där nyåret i London och din mamma tog dig åt sidan och frågade: knarkar du när du är i England?
• Kommer du ihåg när du hade halsfluss och fyrtio graders feber och låtsades vara frisk, så du kunde följa med ut till landet på Valborg, ta årets första dopp och grilla korv med Täbykillarna?
• Kommer du ihåg när jag missuppfattade tandläkarens råd att rengöra blödande tandkött, och borstade tandköttet tills det blödde?
• Kommer du ihåg när jag blev intervjuad av Ekot på ett rejv och mamma sa att hon skulle göra vad som helst för att inte mormor och morfar skulle lyssna på P3 kvart i fem.
• Kommer du ihåg när er klassföreståndare sa att ni måste lära er mer empati och sluta bestämma över hela skolan?

Jag blir matt. Det är tur att det dröjer innan min dotter blir tonåring.

Dejligt värre

Det här skrev min danska underbara kompis i ett mail när jag sa att jag skulle komma och hälsa på:

Now R and I will think of the the hottest restaurants and bars in Copenhagen and make sure we have reservations - and of course ask them to roll out the red carpet for you!